När man springer in i hösten...
Häpp! Höst. Nu igen.
Och hej! Jag lever fortfarande. Men bloggen är sorgligt eftersatt. Sommaren var het, intensiv, härlig och krävande på en och samma gång. Fotograferingar, högar av bilder att redigera och ett vanligt jobb (johodå, jag har faktiskt ett sådant med…) att sköta. Barn och odlingar och massor av kärlek. Hösten har fortsatt i samma anda. Typ.
Snart lugnar det sig va? Så tänker en nästan jämt. Och visst gör det det. Det lugnar sig; en stund, en dag, en vecka, i sänder. Då & då. När det kommer sömniga morgnar och soliga höstpromenader. Och det är tur det. För hur skulle man annars orka?
Jag hann fånga min envisa lilla pratkvarn i ett ögonblick av höststämning. Några få minuter ja, innan hon sprang iväg. Precis som hösten är hon snabbare än man tror…
